Fever fever leave my heart alone

Denna jävla viktfixering har aldrig varit så enorm som den är nu. Förstår inte vad det är frågan om. It completly tears me apart from inside out. Kan inte tänka på annat. Tänker säkert på vikten lika mkt som en kille tänker på sex per dag.  Måste nog för mitt eget bästa göra mig av med vågen. Sen jag kom tillbaka från operation har jag inte riktigt haft samma aptit som tidigare. Har ätit frukost, lunch och middag och nån frukt. Men portionerna har inte dírekt varit i den vanliga storleken jag brukar ta. Dom har varit mindre. Likt förbannat har jag gått upp 2 kilo till? Hur gick det till som? Ska slänga ut den där nedrans vågjäveln genom fönstret. Ljuga en sådär upp i ansiktet. Farmor kom just och fråga om jag skulle komma och fika. Hon har gjort nybakta bullar. På en gång knöt det sig en såndär obehagskänsla i magen. Jag behöver inget fika, behöver inga gobullar och mjölk. Jag kan ju bara sitta brevid och titta när dom andra fikar. Ja det kan jag göra. Sjukt beteende jag vet. Vill börja träna igen, kroppen låter mig inte ens gå på promenad. Får se om jag känner mig starkare imorn så kanske jag kan gå ut en sväng.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0