nikeii

Viktnojan är tillbaka, vad jag hatar den här känslan, äcklad av mig själv. Jag fattar inte varför jag tar det här till sådana höjder som jag gör. Varje tisdag klockan 20 får jag en påminnelse på mobilen, har en vikt och träningsapp där som man lägger in sin vikt på. Man skriver in hur mkt man vill gå ned och sen räknar den ut procent hur mkt man klarat. Gröna pilar då man gått ned och röda då man gått upp. Jag addade den i efter jag kommit hem från Seychellerna för att ha lite koll samt bli lite motiverad. Det blev jag...så länge pilarna var gröna. Nu har dom varit röda, länge. Har många gånger inte ens skrivit in vikten för det är så deprimerande och jag blir så less.

11 januari började träna igen efter underbara Seychellerna, startvikten var då 60 kg. Därefter gick det bara nedåt, tränade bra och åt bra...22 januari låg jag 57.3 kg. Tappade nästan 3 kilo på inga dagar alls. Men nu är träningen verkligen åtsidosatt....godis, sprit, ännu mer godis...grillat. Äter inte bra. Har väl lånat syrrans kläder lite på sistone...inte kul...inte kul alls. Imorse när jag tog på mig ett par jeans var inte ett psykbryt nära. Jävla p-piller...jag skyller detta på er. Bland annat. Jag känner ingen mättnad alls när jag äter mat, kan ta en till portion även fast jag är mätt.

Får väl se om jag tar tag i detta på semestern, tänker börja springa igen, skulle vara skönt att droppa iaf 3kg. Hatar att ens underkläder inte sitter lika bra som tidigare, rakt så man hellre kör commando än att trosorna ska skära in i kärlekshandtagen. Nu klagar jag, jag vet. Men wtf. Känns som detta är dagens i-landsproblem för många tjejer.