nikeii

Idag var en mindre kul dag, lämnade mina kollegor på Törnerfälts kring 10 för att åka ned till min nya arbetsplats. Kunde inte säga hejdå till nån nästan. Kunde inte få fram ett ord. Klumpen i halsen var för stor och de tårsprängda ögon var på brisningsgränsen. Kramade om Diesel det sista jag gjorde innan jag åkte. Tårar nedför kinden, han tittade på mig gav mig massa pussar. Fick sminka om mig helt när jag kommit ned till Nordemans, hur mkt tårar rymms i dom där kanalerna? Annars lär dom ju undrat vad det var för svart clown som kom in. Många nya ansikten och namn man inte kan. Började gråta 2 ggr där nere, framför vdns fru och min förra chefs bror. Bra Anna. Men å andra sidan, varför skämmas över sina känslor. Jag tycker detta är jättejobbigt. Speciellt att skiljas från mina gamla kollegor. Dom dagar jag har bil ska jag försöka ta matlådan och åka upp och äta med dem istället. Vanligtvis gör jag inget vettigt på mina luncher, halvsover på bordet och lägger patianse.  Min kropp och hjärna är helt slut på, för att inte glömma mitt hjärta och ögon. Har lust att lägga mig och sova. Borde egentligen flytta över massa grejer till lägenheten och få ordning på soffan ( dom hade borrat hålen fel så ena foten passade inte) men jag ids verkligen inte. Vill bara lägga mig i sängen, lyssna på crymusic, krama Benny och känna mig trygg.





___________________________________
Africa - Toto