nikeii

När vi sitter och äter lunch idag så säger pappa plötsligt
-"Anna kan du fara upp och duka i stugan på eftermiddagen?"
-"Ja det kan jag väl, varför det" undrar jag

Tydligen så fyller pappas kusin år och dom ska grilla och fira han  där uppe.

"Kristina, har du fixat allt med mat och sånt?! frågar han sen
"Vadå säger jag, äre inte du som ska ha dina kompisar på besök och du har bjudit dem?
"Nä jag har inte fixat nåt" svara mamma
"Vaa!?!?!" säger pappa häpet:O
"Jag har skrivit en lista på det du ska göra du kan kolla på den, sen får du stryka eftersom. Ring mig på jobbet om det är nåt"

Hahaha, BURN, tänkte jag för mig själv och skratta.

-"Kan jag köra upp till stugan då, är vägen bra? Har du kört upp dit? "frågar jag pappa
-"Jo JAG har kört upp dit...men jag tror inte...du...ee" svara han
"Du tror inte jag kan vadå?" frågar jag
"Nä jag tror du kan gå, du får gå"
"Jaha du får köra men jag måste gå?!" säger jag upproriskt
"Men jag tror inte du ...kan...köra dit upp...utan...jaa  nää du får gå" säger han besämt
"varför?!"
"FÖR DU KOMMER KÖRA FAST" säger han ännu mer bestämt.
Jaha...end of diskussion:S

Mkt förtroende man hade där då:P Vad är sannolikheten att jag kör fast?;P Haha.